En person som misstänks för brott är oskyldig tills dess att en avkunnad dom i domstol vinner laga kraft. Att någon är utpekad som huvudmisstänkt, häktas på skälig eller sannolik grund för misstänkta brott, innebär inte på något sätt att skuldfrågan är fastställd.
Åklagarens påstående
Stig Engström, även kallad Skandiamannen, pekas ut som huvudmisstänkt för mordet på statsminister Olof Palmes. Det framkom vid den digitala pressträffen tidigare idag. Chefsåklagare Krister Petersson och spaningsledare Hans Melander redovisar i ett 28 sidor långt PM de olika omständigheter som fått dem att se den huvudmisstänkte som den mest intressanta personen. En person som man alltså inte kan ”komma runt” d v s avskriva från utredningen.
Av PM:t framgår att Palmegruppen har mött stora motgångar när man i början av 2017 beslutade sig för inrikta utredningen på att antingen hitta en gärningsman eller lägga ner förundersökningen. Kulorna från mordvapnet är i så dåligt skick att man inte hade kunnat binda dem till det faktiska mordvapnet. Det aktuella mordvapnet har man inte heller hittat trots att man undersökt flera hundra vapen. Flera tänkbara hypoteser om gärningsmän har genom åren figurerat och många förhör har hållits med de gärningsmän och vittnen som kan ha haft något att bidra med. Utredningen säger vidare att det inte är troligt men att man ändå inte kan utesluta en konspiration.
Stig Engström är avliden, och därför kommer förundersökningen att läggas ner och Palmegruppen att avvecklas. Utifrån det material som presenterats ur förundersökningen är det inte troligt att misstankarna hade räckt för häktning på sannolika skäl.
Natten den 28 februari 1986 nåddes svenska folket av den oerhörda och tragiska nyheten att landets statsminister, Olof Palme, mördats på öppen gata på Sveavägen 44 i Stockholm city. Olof Palme sköts till döds med en revolver. Även hans hustru, Lisbeth Palme träffades då en kula snuddade vid henne. Hennes make avled någon timme senare på närbelägna Sabbatsbergs sjukhus.
Den efterföljande polisutredningen har kantats av en rad skandaler. Inledningsvis ledde länspolismästare Hans Holmér själv utredningen i egenskap av spaningsledare. Kritiken har bland annat bestått i att polisen inte upprättade vägspärrar, att man dröjde med att gå ut med rikslarm och att utredningen under lång tid bedrev på ett amatörmässigt och farsartat sätt.
Artikeln uppdateras löpande – RED